10MILA (2018-04-29)

Långa natten! Lovade förra gången (2013) att det skulle bli fler, och kan nog förlänga det löftet. Ganska annorlunda upplevelse jämfört med förra gången.

Då fanns det en del klungor och folk i skogen, nu orienterade jag själv varje meter. Det kändes väldigt tomt, var några enstaka i början och längst bort, bland annat plockade jag upp en som hängde mig hela banan sen. Kändes som att han låg och sladdade hela tiden, trodde flera gånger att han hade gett upp men han var kvar en sådär 10sek bakom. Han berömde min orientering efteråt, så det var kul. I slutet fanns det en del folk, men det kändes som andra sträckor.

Häftig terräng, visste att det skulle vara tufft för att vara Stockholm, men blev nästan förvånad ändå. Km-tiden säger en hel del. Det var riktigt knöligt, brant och stenigt på höjderna. Riktigt kul orientering, bra för mig, men kanske inte optimalt för det reservbetonade laget som fick det tufft.

Hade svårt att komma in i kartan runt 3-4, hade inte koll och fick ta några kartstopp för att komma rätt igen. Mycket blött och kuperat som inte var med i grönområdena enligt mig, hade gärna sett någon hjälpkurvesänka extra. Ganska få hjälpkurvor överlag, det är nog därför det inte ser lika kuperat ut som det är.

Såg ett vildsvin springa över stigen vid sjön efter 5an, nog första gången på en orientering.

Någon hade sagt innan (själv sov jag då täten passerade):
-Ta vänster på långsträckan.
Jag tolkade det först som totalrunt på vägarna, vilket var lite lockande men jag kände att det inte passade mig. Övervägde höger på stigarna eller rakt på för massa extra nice OL (någon minut hit eller dit spelar mindre roll när laget är 11h efter segern) innan jag såg svagt vänster som verkade bäst. La större delen av sträckan till sexan på att leta vägval, delvis därför bommen där.

Sen rullade det väl på ganska bra, inte helt perfekt, lite snett här och där, men inga egentliga "jag vet inte var jag är". Pigg är väl lite att ta i, men hade lite kräm kvar i benen på slutet och blev inte alls sådär lång-trött (så att det känns som att man knappt kommer frammåt) som förra gången. Kändes ungefär som en vanlig långdistans i hyffat slag. Formen var helt klart bästa (iaf på tävling) i år, det betyder dock inte jättemycket med tanke på hur illa det har varit hittils. Plockade 34 placeringar, det blir intressant att se var när sträcktiderna kommer. Hörde några som hade sprungit aningen tidigare som hade sprungit hela eller stora delar i klunga, så det hade kanske blivit en annorlunda upplevelse med lite färre återbud. Drömmen får väl ändå vara att bli långa-natten-lok, i år hade tåget en vagn, nästa gång får vi se.