Lucka 14
Lusseloppet
Idag springs det traditionstyngda Lusseloppet. Loppet arrangerades för första gången 1971 (enligt vissa källor var detta år i själva verket tredje gången). Sträckningen var Bunketorp-Hörnet-Hassungaredssjöarna-Djursjön-Rammberg-Gärde- Rigortorpet och tillbaks samma väg, en sträcka på 22km. Det var tydligt att det inte var tänkt som en engångshändelse eftersom banrekordet sattes till 1:40:45 av Jan Ragnarsson IF Rigor trots blött väglag. Slå det Mattis!
Under åren har Lusseloppet varierat i längd och utformning för att under de senaste åren stabilisera sig på en lättare orienteringsbana runt milen för långa banan, ofta med inslag av extra kurigheter.
Förra årets klurigheter bestod i att man fick en helt blank karta och kontrollerna fanns på kartutsnitt där man behövde svara rätt på tipsfrågor om sveriges landskap och landskapsdjur för att veta vilken kontroll som var den rätta.
Den "verkliga" långa banan på Lusseloppet 2013.
Som julkalenderns löpande reporter kände jag mig manad att befinna mig i täten, så jag hängde på i det rasande tempo som sattes upp direkt från start. Ganska snart utkristalliserade sig en tätklunga på fyra starka löpare som redan vid första kontrollen hade brutit sig ut från huvudklungan. Jag var naturligtvis en an dessa fyra och var nog den som kunde den första frågan, som om jag kommer ihåg rätt handlade om västmanland. De andra tre frustande vargarna som forcerade golfbanorna runt högenvägen i överljudsfart var uvens två ungtuppar Johan Olson och Mattis Hallberg samt jokern Martin Flinta, världsmästare i multisport
Även tvåan svarade vi (eller jag?) rätt på i den ursinniga farten och det var inte förens passagen av den dagen till ära supersumpiga timmermossen som vi första gången delade på oss. Men det varade inte länge utan vi var samlade lagom till kontrolltagningen. Här hade vi inte samma tur med tipsfrågorna utan fick besöka alla alternativ innan vi hittade den rätta. Även fyran fick vi besöka en falsk kontroll först.
Efter den fjärde kontrollen la Johan Olson in ett riktigt dödsryck och ökade den redan höga farten flera steg när vi kom ut på motionspåren. Men vi kom ikapp och fortsatte ihop i det uppskruvade tempot fram till kontrolltagningen av sexan. Mattis försökte sig på ett lite eget vägval och kom en bit efter. Vid det här laget höll även Johan på att släppa medan Flinta satt som klistrad i ryggen på mig. Dödstöten för de båda yngre uvenlöparna kom på sista kontrollen när jag var tillräckligt säker på att Sverige har 25 landskap för att springa rakt på rätt kontroll.
Sedan var det bara spurten kvar. Och det var inte vilken spurt som helst utan nästan en kilometer racersnabbt elljuspår. Det var jag mot Mölndals största konditionsmonster. Och hur gick det? Det kan ni läsa i resultatlistan:
Resultat Lusseloppet 2013. Lägg särskilt märke till tätklungans överlägsenhet.
Tyvärr måste jag erkänna att resultatlistan inte visar sanningen. På spurten segade Flinta långsamt ifrån i en hastighet som närmade sig ljushastigheten. I mål var jag ett antal sekunder efter. Martin Flinta visade prov på riktigt sportmannaskap och tyckte att jag skulle målstämla först eftersom jag hade gjort allt jobb under banan. Jag kunde inte göra annat än att ödmjukt tacka och ta emot och stämpla in som segrare av Lusselopppet 2013!