Lucka 12

1000 höjdmeter innan frukost

Vad gör man inte om man vaknar upp i Garmisch-Partenkirchen, Södra Bayern, Tyskland? Jo, man springer uppför närmaste Alptopp. 1000m framåt är väl ingenting, men 1000m vertikalt är en helt annan sak! Om någon undrade, så är den alpina världscupskidorten Garmisch-Partenkirchen egentligen två orter som växt ihop, därmed det dubbla namnet! Toppturen började stabilt genom en kohage. Sedan tog jag ett lite sämre vägval efter att en tysk dam förtvivlat ropat att någon (Annika) ropat efter mig. Där fick jag hoppa över ett antal staket och ett antal höjdmeter på någon sorts hygge. Efter det kom jag på stigsystemet igen och passerade en hängbro. En alphytta och några serpentiner senare kom jag upp till några fantastiskt vackra alpängar med en fäbod och enstaka frigående alpkor. Redan här började utsikten över dalen bli ganska bra, och då hade jag bara tagit 250hm!

Nu börjar allvaret. Stigen slingrade sig upp längs den brantare och brantare mestadels tallbeklädda bergssidan. Att tag sig fram rakt upp var inte att tänka på, utan här går den branta stigen i serpentiner med inslag av trappsteg. Någonstans drygt halvvägs tar jag beslutet att fortsätta hela vägen till toppen när jag ser att höjdmetrarna tickar på som dom ska. Bitvis är det inte mycket till löpning, men jag försöker ändå göra det mer till ett träningspass än en vandringstur.

Sista biten upp mot toppen springer jag bitvis under en gondolbana och vegetationen börjar mer och mer likna svensk strandskog med låga vindpinade tallar. Uppe på toppen öppnar sig ett gräslanskap upp sig och jag blir något förvånad över att det finns massa hus och grejer här upp på nästan 1800 meters höjd! Jag ser till att besöka toppkorset och ta den obligatoriska toppselfien!